Dina tårar skär som knivar

Känslan som slåss där inuti och skriker efter att få blottas. 

När förnuft och glädje mot det svarta ständigt brottas.

Hur hjärtat bankar så hårt att det liksom borras intill brösten.

När du anklagar att du inte längre litar på det starkaste av löften.

Hur mina ord studdsar av dig, de fäster inte längre, kanske aldrig mer.

Så liten och de mörka stora skuggorna blir hela tiden allt fler.

Nya ting att ta kampen mot, i striden som ständigt pågår inom dig själv.

Som en ostoppbar, vild och ständigt okontrollerad älv.

I drömmen blir tankarna sanna för en stund.

I natt får du inte en endaste blund..

Så du ligger alldeles tättintill, värdelös och misslyckad ur dina ögon sedda.

Jag lovar, som så många gånger att mina armar är redo att fånga, alltid beredda.

Men du lyssnar inte längre när jag lovar att allting ska bli bra. Att vi ska hjälpas åt.

Det blir meningslösa ord som dränks ljudet av ditt tröstlösa gråt.

Varje tår skär som knivar. I dig, i mig,i oss.Men jag tar varenda hugg om det hjälper dig förstås...